Kuba och Kuba.

För länge sedan, länge sedan, i en liten stad, Där bodde en liten pojke som hette Kuba. Kuba var en förskolebarn, han älskade att leka i sandlådan, äta glass och titta på tecknade filmer. En dag, Kuba åt läckra pannkakor med lönnsirap och bananer till frukost. De var så läckra, att Kuba åt tre av dem!

Efter några timmar kände Kuba..., att han måste gå på toaletten. Han satte sig på en liten stol och blev förvånad när han upptäckte, att han gjorde en stor bajs! Hon var så stor, att den knappt fick plats på toaletten! Kuba blev förvånad och lite rädd. Han har aldrig bajsat så här stort förut!

Märkligt nog började Kuba observera hans bajs. Han märkte, att den har en intressant form och färg. Den var brun och bruten i små bitar. Kuba rörde vid den med fingret och kände på den, att den är mjuk och blöt.

Plötsligt hörde Kuba en rolig röst. Han vände sig om och såg en liten hög, som satt på toalettkanten. Bajs hade stora ögon och en leende mun.

“Hej!” – sa högen. “Jag heter Kupa och jag är din vän.”

Kuba blev förvånad. Han har aldrig pratat med bajs förut!

“Hej Kupa!” – Kuba svarade. “Vad gör du här?”

“jag väntar på dig!” – sa Kupa. “Vi måste alla bajsa, det är naturligt. Det är vägen, hur våra kroppar blir av med det, vad de inte längre behöver.”

Kuba var nyfiken, så han började ställa frågor till Kupa. Kupa svarade på alla hans frågor och förklarade saker för honom, hur matsmältningssystemet fungerar. Kuba fick reda på det, den maten, som vi äter, det smälts i magen och tarmarna, och resterna blir till bajs.

Kuba var fascinerad av detta, vad han hörde. Han visste aldrig, det där bajset kan vara så intressant!

Sedan dess har Kuba och Kupa blivit bästa vänner. De lekte tillsammans på toaletten och pratade om allt möjligt. Kuba lärde sig, att bajs är inget dåligt, i själva verket är det en viktig del av hans kropp.

Och så levde lille Kuba och hans vän Kupa lyckliga i alla sina dagar, lära andra barn om den viktiga roll som bajs spelar i våra liv.